måndag 1 september 2014

Vilka löper störst risk för bly i nackarna?

Minns ni det här klippet, där en lång rad kända ickemän visar hur kvinnohatet ser ut i Sverige idag? De hade alla utsatts för grovt näthat, med hot om misshandel, våldtäkt och mord. Ett hat kopplat till att de av avsändarna kategoriserades som kvinnor. Uppdrag Gransknings program följdes av en upprörd debatt om att kvinnohatets omfattning är ett demokratiskt problem. Ickemän riskerar att skrämmas till tystnad i det offentliga samtalet, eller censurerar sig själva genom att välja ämnen som är mindre provokativa för de Män som hatar kvinnor.


Liberala tyckare ägnar just nu mycket tid åt att problematisera den antirasistiska rörelsen. Alla deras fördömanden av rasism och nazism tycks följas av ett avståndstagande gentemot dess motpoler, vilka anses vara vänsterextremister. Begreppet extremism är nu avhängt var vi upplever en mittenpunkt, och denna har de senaste decennierna förflyttats allt längre åt höger. Du behöver inte göra särskilt mycket för att anses vara vänsterextrem idag. Exempel på vänsterextrema aktiviteter kan vara att demonstrera mot nazism eller ha den dåliga smaken att bli nedstucken med kniv på väg hem från ett firande av internationella kvinnodagen.


Liberalerna försvarar också ihärdigt nazisternas rätt att demonstrera, i demokratins och yttrandefrihetens namn. Samtidigt höjs alltfler röster för att Sverige, med stöd i lagen och FN’s konvention mot rasism, ska upphöra med att bevilja nazister rätt att demonstrera. Det är en vanlig liberal hållning att rådande politiska ordning är en god ordning, och att den ska försvaras och upprätthållas. Jag vill ifrågasätta detta, för jag anser inte att rådande ordning idag ger oss alla samma förutsättningar i det vi kallar för ett demokratiskt samhälle.


Alla de journalister som berättade om näthatet i Uppdrag Granskning visade att vårt demokratiska samhälle har brister, i just det fallet beroende av diskrimineringsgrunden kön. När liberaler investerar så mycket tid åt att försvara nazisters demokratiska rätt att demonstrera så sker det på bekostnad av de grupper som utsätts för nazisternas hat. När de tillåts att sprida sin ideologi offentligt sänds detta budskap till oss: Vår trygghet, vårt handlingsutrymme och vår rätt att slippa utsättas för hat är underordnad deras rätt att uttrycka sin åsikt. Vad innebär det för oss om inte en inskränkning i våra demokratiska rättigheter? Vad innebär det om inte en risk att vi låter oss tystas och inte vågar lita på att yttrandefriheten gäller även oss?


De liberaler som försvarar nazisternas yttrandefrihet och demokratiska rättigheter gör det för att de är privilegierade nog att inte känna sig hotade personligen av deras ideologi. De väljer därmed bort solidariteten gentemot alla de grupper vars demokratiska rättigheter inskränks av nazisternas handlingsutrymme. Här haltar vår demokrati, och här behöver den stärkas för att innefatta alla på lika villkor. Athena Farrokhzads sommarprat i P1 avslöjade flera saker om var liberalerna står idag. Högern visade sig uppröras mer över att en 35 år gammal låt av Ebba Grön spelades i programmet än av de fasansfulla berättelserna om strukturell rasism som vi fick lyssna till.


Textraden om att borgarna tål lite bly i nackarna må vara makaber, men den beskriver knappast ett reellt hot, då borgare som grupp knappt har behövt akta nackarna sedan 1789. Det spelade mindre roll för alla de som anmälde programmet till granskningsnämnden. Det är intressant, för samma grupp som ivrigt försvarar nazisters yttrandefrihet slår alltså bakut när det plötsligt är den grupp de själva tillhör som utsätts för hatet. Rätten att spela “Beväpna er” i radio omfattades i dessa personers tycke inte av yttrandefriheten, medan de försvarar rätten att offentligt uttrycka ideologiska ståndpunkter som genom historien lett till miljoner människors död. Det är en hållning som bara förtjänar förakt.

2 kommentarer:

  1. Du skriver fantastiskt! Mår verkligen bra när man får läsa dina inlägg..! Fortsätt :)
    /Roger

    SvaraRadera