måndag 8 september 2014

Vem är du?

Alla barn som föds borde välkomnas med frågan: Vem är du? Inte nödvändigtvis i bemärkelsen att vi uttalar den mitt bland sammelsuriet av tårar, kroppsvätskor, slangar och klippandet av navelsträngen, men som en undran vi ständigt bär med oss.

Det är såklart bra att alltid försöka möta alla människor så förutsättningslöst som möjligt. Förutsättnngslöst är fördomsfritt, men vi använder oss också av kategoriserande som ett hjälpmedel för våra hjärnor att tolka världen. Det är mänskligt och i viss utsträckning nödvändigt. I möten med barn, och då speciellt i föräldraskapet, borde vi dock anstränga oss till det yttersta för att inte ha förutfattade åsikter om vilka individer vi har framför oss, för det är individer vars personlighet och egenskaper håller på att ta form. Om vi tror oss veta på förhand vilken individ som just kommit till världen så kommer vi garanterat att utesluta vissa alternativ för barnet ifråga, och uppmuntra de intressen och aktiviteter som passar våra antaganden.

Min poäng här är att barn är fullt kapabla av visa oss vem de är. Vi behöver bara ge dem alla möjligheter att ta reda på det. Visst är ni med mig så långt? Jag tror att det flesta är det, för det här var ju rätt självklara saker.

Jag kommer såklart in på det här med genus här, för ovanstående är hela tanken med genuspedagogik. Det handlar inte om att radera kön eller förbjuda vissa lekar eller uttryck. Det handlar om att ebjuda hela spektrat. Barnen kommer nämligen att visa eller tala om för oss vilka de är. Erbjud dem lekar, aktiviteter, kläder, sagor och roller som utvecklar alla sidor av vad det innebär att vara människa, och de kommer själva veta vad som är rätt för dem. De kommer också att veta vilka de attraheras av, och vilken deras könsidentitet är.

Förbud och begränsningar finner vi endast i de förutfattade meningarnas uppdelning i ett rosa respektive blått paket, baserat på genitalier. Vi finner dem också hos Sverigedemokraterna, som vill förbjuda ovanstående pedagogik i såväl förskolor som på universitet.






1 kommentar: