Det är lite ironiskt när jag tänker på det, Jimmie: Jag hoppade av politiken av skäl som liknar dina. Det kändes tråkigt när jag inte mäktade med, med tanke på att jag hade velat föra en politik som tog kampen för alla utsatta grupper i samhället. Grupper som saknar trygghet och privilegier som andra åtnjuter. Grupper som förfördelas för andras vinning. Jag prickar själv in en hel rad bland de förtrycksgrunder jag syftar på, så mitt engagemang är grundat i egna erfarenheter. Erfarenheten av att vara sjukskriven för utmattning, och de stigma och svårigheter tillbaka som det innebär, är en sådan. Jag ville bland annat ta kampen för att samhället måste sluta bestraffa de som blir sjukskrivna, och istället skapa förutsättningar för oss att må bra och hålla hela arbetslivet igenom.
Du däremot, har aktivt fört en politik som bidragit till att denna sjukdom alltmer breder ut sig, och blivit ett folkhälsoproblem. Ditt parti har sparkat på de redan utsatta grupper jag pratar om. Flyende, sjuka, kvinnor, HBTQ-personer, fattiga. Grupper som hade sämre förutsättningar än andra att få må bra och hålla redan tidigare. Om ni lyckades driva igenom nedmonteringen alla de fackliga rättigheter ni vill ha bort så skulle problemet med sjukskrivningarna eskalera än mer.
Du ser granskningen av denna politik och protesterna mot den delvis som orsaken till din sjukskrivning.
Jag vet att du är fast övertygad i din ideologi efter decennier av fascistisk aktivism, men om jag fick önska dig något nu så är det att du utvecklar lite nya tankar under din väg mot tillfrisknande. Att du rannsakar ditt svaghetsförakt, och ditt arbetarförakt. Att du utvecklar lite förståelse för den ångest som kommer ur stress och trauman, och att detta troligtvis är något personer som flyr från krigshärdar bär med sig när de kommer till det här landet. Att du vidgar din acceptans för vad det innebär att vara mänsklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar