Jag och en polare var på badhuset med våra respektive barn idag, och pratade om att vi båda söker nytt boende. Båda letar efter alternativ som är lite okonventionella sett till kärnfamiljsnormen. Jag och barnens andra förälder vill bo i varsin lägenhet nära varandra men spendera mycket tid ihop och låta barnen ha möjlighet att gå emellan sina båda boenden fritt. Helst. Vi pratade om hur dyrt det skulle bli att leva som ensamstående, och jag kom att tänka på hur allt är uppbyggt kring den där irriterande tvåsamhetsnormen. Den blir så väldigt synlig i ett sånt här läge. Inte nog med att det råder en extrem brist på hyresrätter i staden där jag bor, och att jag saknar cirka sex år i kötid för att få en lägenhet i det önskade området genom Bostaden. Lägenheternas planlösningar och rumssystem är också uppbyggda utefter en normativ livskurva: Enrummaren, där du bor som student. Tvårummaren, som du byter upp dig till vid en första anställning och möjligtvis ett första samboskap. Trerummaren, för ett mer bemedlat singelpar och kanske ett första boende för den nybildade familjen. Fler rum än så, i hus eller lägenhet, är avsedda för den stadgade familjen. Som pensionär går utvecklingen i motsatt riktning, mot färre rum, särskilt för den som fortfarande är pigg på ålderns höst men har förlorat sin livskamrat. Gemensamt för samtliga är 1 primär entré, 1 kök och 1-2 badrum. Så är systemet uppbyggt, och anpassat till strävan efter den tvåsamma kärnfamiljen.
Ååh vad jag skulle vilja se det krylla av flera alternativ, som gjorde det möjligt för oss att välja den typ av boende som passar oss bäst, utifrån preferenser, behov och förutsättningar! Generationsboenden med separata lägenheter men en trappa mellan våningarna. Kollektivhus med separata kök och badrum men ett gemensamt vardagsrum. Kollektivhus med separata lägenheter men ett gemensamt storkök för helger och fester. Stora lägenheter anpassade för familjer, hopslagna med singellägenheter med kokvrå för en kollektivlösning som ger möjlighet till smidig avlastning med barnpassning. Jag skulle nog kunna fortsätta klura på det här ett tag till, och komma på ännu fler variationer.
Just sånt här pratade jag och polaren om idag; hur kul det hade varit om alla vi fyra föräldrar samt ytterligare en familj hade kunnat hitta ett jättehus där vi delvis kunnat leva kollektivt, men också haft möjlighet till en privat sfär med egna kök och badrum. Jag känner många som tänker i samma banor, men ytterst få som hittar en typ av boenden där den drömmen kan förverkligas.
Det var dagens dos av bitterhet över systemet. Det är då skönt att det finns en sån outsinligt källa att ösa ur inom det området, för variationens skull!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar