onsdag 3 december 2014

Ideologi goddammit!

Angående SD och det politiska läget:


Parlamentarismen suger på så många sätt, och inom den suger blockpolitiken när den i praktiken endast ger oss två möjliga alternativ att välja mellan. Men i det system vi nu dras med så kan vi inte bortse från att blocken bygger på ideologi. Ideologierna bygger på helt olika idéer om hur vi vill att detta samhälle ska vara. Det nyliberala projektet som fått oss att glömma ideologierna, glömma vår klasstillhörighet och gjort det ohippt att solidarisera oss med varandra är vad som lett fram till det politiska kaos vi nu står inför. Det har ansetts förlegat att tänka i ideologiska banor, och vi har istället letts att bara se sakfrågor och rösta på det parti vars enskilda sakfrågor matchar våra åsikter bäst. När vi fick en borgerlig regering på 90-talet så banade det väg för ett rasistiskt parti i riksdagen. Sådana har vi sluppit under socialdemokratiska regeringar. När vi åter fick en borgerlig regering 2006 så ökade stödet dramatiskt för ännu ett rasistiskt parti, vilka nu är landets tredje största. Det här handlar om ideologi. Det handlar om hur vi lurats att tro på idén att vi alla är isolerade öar, och att vi har rätt att bara se till våra egna intressen på andras bekostnad. Att detta ska kallas frihet, medan värnandet om varandra och de som är utsatta i vårt samhälle betraktas som en begränsning av densamma.


Hela det politiska landskapet i Sverige idag har styrts åt en ideologisk höger. När vänsterpartiet anses för extrema för en regeringsbildning ihop med socialdemokraterna och miljöpartiet har vi nått ett mycket ängsligt läge. SD har med all önskvärd tydlighet visat att de är ett högerparti, och ur högerns idéer har de fått sin näring. Jag sitter inte inne med några lösningar på den kris vi befinner oss i, men att ropa efter blocköverskridande samarbeten för att slå ut SD kan inte ses som en självklar lösning. I en regering bestående av S och M skulle två helt skilda ideologier krocka, och det skulle bli mycket svårt att föra politik.


Vi måste göra oss av med bilden av de övriga partierna som goda och SD som onda. Märk väl att jag inte vill normalisera SD här, utan efterfrågar en hårdare granskning av samtliga allianspartier och deras strävanden. Jag ser överallt hur röster höjs för att de “rumsrena”, etablerade och ur ett humant perspektiv “godkända” partierna ska överbrygga sina olikheter, lägga prestigen åt sidan och samarbeta mot de mörka krafterna. Men högerpolitik skördar människoliv och förtrycker. Tusentals flyktingar drunknar årligen när de försöker ta sig till Fort Europa, ett Europa som vridits långt åt höger. Självmordsstatistiken har skjutit i höjden i Sverige sen år 2006 och Alliansregeringens intåg. Nedskärningarna i vården leder till dödsfallHögerns satsningar på vapenindustrin och exporten av vapen till diktaturer dödar, liksom deportationen av asylsökande med en hotbild mot sig. Utnyttjandet av arbetskraft i sweatshops är en följd av den marknadsekonomi högern förespråkar, och den orsakar död och lidande.Högerns ovilja att se samhälleliga strukturer leder till knappa resurser till landets kvinnojourer, i en samtid där 17 kvinnor årligen mördas av en närstående man. Människor utnyttjas som gratis arbetskraft i Fas 3, och sjuka utförsäkras när högern anser att de varit sjuka för länge. Märk väl att även socialdemokratiska regeringars högervridningar bidragit till dessa konsekvenser. Är denna politik förd av "rumsrena" partier? Är det dessa partier som nu ska rädda oss från det onda SD?

Vi kan inte förlita oss på parlamentarismen nu. Där råder fullt kaos. Vad vi kan göra är att organisera oss, och att aldrig vara tysta. Vi måste våga vara obekväma och prata om vilket samhälle vi vill ha och vilka värderingar vi vill ska styra de politiska besluten. Vi måste prata ideologi.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar