måndag 25 maj 2015

Samtycke vid sexköp?

Apropå prostitutionslobbyns framflyttade positioner, och förra veckans gästpostare på instagramkontot @kvinnohat, som talade sig varm för sitt jobb som sexarbetare. Jag är inte färdig i mina resonemang än, så jag formulerar ett gäng frågor, och så får den som vill påvisa några tankevurpor hojta till. Ok?

Jag undrar: Går det att försäkra sig om samtycke vid en sexakt där den ena parten får betalt av den andre? Är det ens möjligt? Är det möjligt att en person blir sexuellt attraherad av en annan person först när denne erbjuder hen betalt för akten? För om inte: Om två personer är attraherade av varandra och har sex på lika villkor, där ingen gör det för att den behöver pengar, då borde väl inte heller några pengar utbytas? Om det är så att en person blir upphetsad av att sälja sexuella tjänster så borde väl detta i så fall ske som ett rollspel ihop med den hen vill ha sex med, och inte som ett faktiskt utbyte av pengar (back to samtyckesfrågan)? För om sexet sker på lika villkor mellan två upphetsade personer så borde det bli rätt oklart vem som ska ha betalt och vem ska ska betala, eller? Eller kan sexet som säljs bli till något helt väsenskilt från sexet en har med någon en är attraherad av? Men i så fall hamnar jag vid samtyckesfrågan igen. Hur ska vi kunna driva frågan vikten vid att sex och samtycke ALLTID hör ihop om vi samtidigt anser att det är helt ok att köpa sex- eftersom somliga säljare säger sig må bra av det? Hur ska köparna veta om den de betalar är en av de (olika källor ger mig en siffra på 5%) som faktiskt vill sälja sex, och inte gör det för att hen måste? Återigen: Om samtycke finns- varför sker då ett köp?

Jag har läst, jag har lyssnat, och jag instämmer helt i att sexarbetare hörs för lite i debatten. Jag kan bara inte låta bli att tänka att berättelserna om de lyckliga sexarbetarna visar på de allra värsta sidorna av den liberala identitetspolitiken. Vi feminister och socialister som baserat på kunskaper och analys påvisar sexindustrins patriarkala och klassmässiga strukturer ombeds att hålla käften- om vi inte själva är sexarbetare och därmed har tolkningsföreträde. Frågan vrids till att handla om att somliga visst trivs med att sälja sex, att det för dem är som vilket annat jobb som helst, och att ingen ska omyndigförklara dem genom att kalla dem förtryckta. Nej, jag tänker inte göra det. Men jag skulle gärna vilja ha svar på ovanstående frågor.

Jag skulle också vilja att vi riktade lite fokus mot torskarna, och vad som driver dem till att köpa sex. Den frågan ställer jag mig när kommentarerna strömmar in som applåderar det fria valet att få sälja sex utan att bli stigmatiserad eller dömd. Såklart att sexarbetare ska slippa det, men är det verkligen det mest relevanta fokus vi kan finna när vi pratar om prostitution? Vart tog det faktum vägen att nästa alla som köper sex är män? Vad hände med vår avsky mot människohandel? Vad hände med analysen av våldtäktskulturen och den patriarkala idén om rätten till andras kroppar? Vad hände med klassperspektivet?

Hur kan en så förbannat uppenbart förtryckande och patriarkal industri ha kommit att- i vissa delar av den feministiska rörelsen- handla om en fråga om fria val? Det känns bara som en väldigt privilegierad position att kunna driva frågan om att slippa stigmat (om detta nu är en största problem), inom ett yrke som ödelägger så många liv. Nej, jag har inte tolkningsföreträde, men någon gång måste det fanimig trumfas av solidaritet.

Edit: Hur påverkas den stora, lidande majoriteten i sexindustrin när några få liberala förespråkare med makten och förmågan att uttrycka sig i offentliga forum gör reklam för yrket? Vad sker med efterfrågan på trafficking? Vad händer med den feministiska kampen om vi vänder alla desperata personer som tvingas sälja sex ryggen av rädsla för att vår empati ska ses som stigmatiserande? Jag har svårt att se något mer osolidariskt i den feministiska kampens namn.


8 kommentarer:

  1. "Frågan vrids till att handla om att somliga visst trivs med att sälja sex, att det för de är som vilket annat jobb som helst, och att ingen ska omyndigförklara dem genom att kalla dem förtryckta."
    Jag tycker inte att kritiseradet av sexköpslagen nödvändigtvis innebär ett fokus på de s.k "lyckliga hororna" (men kanske gör det det i dagens debatt?). Det har på sistone börjat ploppa upp forskning på att sexköpslagen inte alltid heller är bra för de sexarbetare som har det svårast (tex pga att många ej vågar anmäla till polisen i rädsla att få spaning på sig och därmed förlora kunder så att de tex måste sänka sina krav på kunderna (kondomanvändning och annat) för att ej förlora fler kunder).
    Obs: Jag menar inte med detta att de "lyckliga hororna" har mindre att säga till om. Vill bara säga att sexköpslagen inte behöver stå på de mest utsatta sexarbetarnas sida heller - även om den är menad för det och mycket forskning kan vara fokuserad på att bevisa det.

    Motsäger sexförsäljning att samtycke och sex hör ihop? (har jag förstått den frågan korrekt?)
    Jag har precis som du, bara en massa frågor som jag kan fundera högt på:
    Vad är det man samtycker om? Och samtycker man om samma saker när det handlar om sex och sexförsäljning?
    Jag funderar högt:
    Övergrepp görs på en person.
    Köp görs av en vara.
    Så ibland samtycker någon till att sexet denna gång är en vara och de gränser den satt upp med kunden gäller. Överskrids en gräns blir det ett övergrepp på sexarbetaren/dens kropp/hur den nu själv vill definiera det.
    Samtycker den å andra sidan till sex som icke-vara, så är sexet med den som person och inte som säljare. Fortfarande finns gränser att förhålla sig till.
    Det är ALDRIG en självklarhet att någon ska få sex eller att sexet ska innebära vilken typ av sex som helst (oavsett om det är gratis eller ej). Det byggs av överrenskomna gränser mm (och ökade rättigheter för sexarbetare och erkännandet av sexförsäljning som ett arbete, skulle kanske säkra att gränserna inte ruckas på?). Så samtycke och sexförsäljning hör ABSOLUT ihop enligt mig!
    Om sexarbetaren mår bra av det kan väl den få sälja sex och skyddas av rättigheter. Och mår sexarbetaren inte bra av det så behöver den också rättigheter så att någon inte tvingar hen att rucka på sina gränser av rädsla att förlora en kund/pengar.
    Du kanske tänker på just personer som egentligen inte ens vill gå med på de gränser de satt upp, men av ekonomiska skäl måste (hot är ju direkt kriminellt, så det tar jag inte med här)? "Går det att försäkra sig om samtycke vid en sexakt där den ena parten får betalt av den andre?", som du säger.
    Jag tänker såhär: Av vilken anledning ställer vi frågan? Vem är det som ska försäkra sig om samtycke? (jo, det är ju köparen) Och varför ligger fokuset på om köparen är säker på samtycket eller ej? Är det viktigt för en rättslig process? Så att vi kan fälla sexköparen? Varför ligger inte fokuset på att öka sexarbetares rättigheter istället, så att de kan arbeta säkert?
    Btw: Vad jag har förstått finns ingen säker forskning på att sexköpslagen minskar efterfrågan. Tror dock det forskas en del om det nu.

    Detta tankesätt går ihop i mitt huvud (har dock inte fått det ifrågasatt än hehe), men du kanske tänker på hur det skulle funka om vi hade en samtyckesparagraf och hur den samtyckesparagrafen skulle formuleras eller funka i praktiken? För jag har ännu inte förstått vad samtyckesparagrafen i praktiken skulle förbättra? Skulle den göra det lättare eller svårare att definiera/bevisa om något var övergrepp eller ej? Skulle den fälla fler våldtäktsförövare? Och isåfall, varför ska återigen det STÖRSTA fokuset ligga på att fälla förövaren (torsk eller ej) och inte på att hjälpa väldtäktsöverlevare att få hjälp för att bearbeta händelsen?
    Vill dock förtydliga att jag vet inte om höjda våldtäktsstraff skulle minska antalet våldtäkter. Ställer bara massa frågor tillbaka, för att undersöka vilket fokus vi har när vi diskuterar.

    Förlåt för knausgård-längden, men du ställer så intressanta frågor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för mycket intressanta reflektioner!

      Radera
  2. Men kan en verkligen säga att GP på kvinnohat gjorde "reklam för sitt yrke"?? Jag håller med om att de strukturer som uppmuntrar köp av sex behöver diskuteras och kritiseras, precis som all form av människohandel som är en del av dess resultat, men att kalla det GP på kvinnohat gjorde var att "tala sig varm" för sexarbete, tycker du inte att det är lite väl magstarkt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det anser jag att hen gjorde. Inte minst genom listan som publicerades över nackdelarna med att sälja sex, som bestod av punkter som typ "obekväma arbetstider", "oregelbunden inkomst" och "det är jobbigt att behöva vara psykolog åt kunderna".

      Radera
  3. det känns som du inte är öppen för svar pa dina fragor, du har redan bestämt en asikt. var medveten om vilket perspektiv dina resonemang kommer ifran, och "Vi feminister och socialister som baserat på kunskaper och analys påvisar sexindustrins patriarkala och klassmässiga strukturer ombeds att hålla käften- om vi inte själva är sexarbetare och därmed har tolkningsföreträde. Frågan vrids till att handla om att somliga visst trivs med att sälja sex, att det för dem är som vilket annat jobb som helst, och att ingen ska omyndigförklara dem genom att kalla dem förtryckta" typ där har du svar pa dina fragor. tycker inte att fragan "vrids". kanske försök prata med folk som valt att sälja sex och första varför. att vara för fria val och möjlighet till sexarbete betyder inte att en tycker det är okej när det sker utav tvang eller leder till trafficking eller människohandel. inse att det är en skillnad pa att bli sald och att själv sälja sex.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har åsikter, ja, men jag försökte verkligen ta till mig gästpostarens perspektiv under veckan på Kvinnohat, och har utvecklat dem vidare efter det. Efter att ha lyssnat, nickat till viktiga poänger och tvingats tänka flera varv till. Med att frågans "vrids" syftar jag på vart fokus hamnar i debatten: På individuella val istället för strukturer. Jag tror för övrigt inte att fria val existerar öht.

      Radera
  4. Inte helt med dig i ditt resonemang om att man inte kan samtycka om att sälja sin kropp, där hade Anonymm mycket klokt att säga. Men i sista paragraferna är du ju spot on alltihop. Fokus måste såklart vara på vad det leder till för samhälle och hur det påverkar de svagaste

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte dragit klara slutsatser på den punkten. Jag ifrågasätter mer huruvida köparen, från dennes perspektiv, kan lita på att ett samtycke finns, när pengar är inblandade. Det handlar om köparens ansvarar för att försäkra sig om samtycke!

      Radera