måndag 10 november 2014

Krokimodellandet- världens bästa extraknäck

"Måste nakenhet alltid vara så sexuellt laddat?", tänkte jag där jag satt, försjunken i min egen lilla värld. Så kom jag ihåg att jag själv var naken just där och då, och det inför cirka femton personer. Dessa stod vid varsitt staffli och målade av mig under djup koncentration.

Jag har återvänt till jobbet som krokimodell gång på gång genom åren. Det är en sådan skön kontrast till allt jag annars gör, som ofta är hektiskt, under tidspress, idébaserat och mestadels sker framför en dator. I jobbet som krokimodell finns ingen stress, bara tid att tänka och landa i din kropp. Yrket kräver att du lär dig vilka begränsningar din kropp har, och vilka positioner du kan ha utan att belasta den fel. Däri ingår att öva upp förmågan att kalkylera vilken position du kan inta beroende på hur lång ställningen är.

Den här gången satt jag där och funderade över det absurda i samhällets tvångssexualisering av nakna kroppar, och främst dem som tillhör oss med livmoder. Jag tycker mycket om jobbet som krokimodell, både för att det är meditativt, ökar min kroppsmedvetenhet och oftast utförs i väldigt trevliga miljöer och sociala sammanhang. Jag tycker också om hur det bidragit till att göra mig sams med min kropp och hur den ser ut, och känslan av att ta mig ett handlingsutrymme där jag är naken och trygg inför blickarna som betraktar mig. Det finns dock ingen som helst erotisk laddning i det hela för min räkning. Om någon krokimodell eller konstskoleelev har sådana känslor i situationen så är det ok, men de ska stanna hos personen ifråga. Under femton års erfarenhet av yrket och fem år som konststuderande har jag aldrig sett några övertramp från den självklara men outtalade regeln.

Inför detta faktum och den avslappnade inställningen till nakenhet som råder överallt där krokimodeller poserar inför elever blir det ganska absurt att tänka på alla de sammanhang där vi inte klarar av att hantera nakna kroppar. Jag tänker på bara bröst-aktivismen, på motståndet som tvångssexualiserar bröst och som hävdar att heterosexuella cismän inte kan hantera att se dem utan att bli upphetsade. Jag tänker på censuren av Håkan Juholts film här i Umeå, där hans morfars skulptur blurrades för att den föreställde en livmoderbärares nakna kropp. Jag tänker på facebooks godtyckliga moralism som betraktar bilder på alla nakna kroppar som äger en fitta som pornografiska. Jag tänker på slutshamandet av Miley Cyrus efter Wreckingball-videon.

Jag har i feminismens namn många gånger hört personer ondgöra sig över all nakenhet vi ständigt får se. Att kvinnor i populärkulturen borde få behålla kläderna på oftare. De enda problem jag själv ser med nakenheten inom populärkulturen är objektifieringen, att de som skildras avklädda nästan uteslutande är kvinnor och att vi endast får se en sorts kropp, inom ett mycket snävt ideal. Ni vet den sköna känslan som kan infinna sig i omklädningsrummet i ett badhus, när vi påminns om de enorma variationerna hos verkliga människokroppar? Tänk vad det skulle kunna göra med vår självbild och kroppsuppfattning om vi fick se den variationen av kroppar även i populärkulturen. Utan fatshaming, utan värderande, utan objektifiering.

Varje gång jag hör nakenheten problematiseras bortom dessa argument så känner jag en moralismens varningslampa tändas. Vi borde kunna hantera nakenheten. Att uppmana livmoderbärare att klä på sig för att undvika objektifiering är både att lägga ansvaret för objektifieringen på oss, och att gå på symptomen istället för det verkliga problemet. Jag är smal och normativt byggd, vilket innebär att jag är privilegierad i sammanhanget. Jag kan visa mig lättklädd och vinna poäng tack vare det rådande idealet, vilket också gör att jag kan få kritik av dem som förespråkar att kvinnliga artister ska behålla kläderna på som en feministisk handling. Hade jag vägt tjugo kilo mer så hade min kropp varit politisk, och som avklädd ansetts markera ett statement. Det krävs inte samma mod att klä av sig för någon som passar in i normen. Likväl måste jag ha handlingsutrymmet att göra det av vilket skäl det än må vara. Inte minst eftersom jag aldrig hade behövt försvara den rätten om jag hade varit cisman.

Under åren som krokimodell har min kropp förändrats. Ett tag vägde jag över tio kilo mer än jag gör nu, och under en period fem kilo mindre. Jag har med andra ord pendlat mellan pinnsmal och mullig, samt gått igenom två graviditeter och amningsperioder. Jag har haft håriga ben, och rakade. Jag har gått från noll till nio tatueringar. Alla dessa faktorer har varit ovidkommande för min kompetens som krokimodell (minus blodtrycksfallen under graviditeterna). Tjock, smal, lång, kort, gammal, ung, vit eller brun spelar ingen roll för huruvida du är lämpad för yrket eller inte. Det här tror jag har haft en väldigt bra inverkan på min kroppsuppfattning. När annars visar människor sig nakna, precis som vi är, i syfte att bli betraktade, utan att betraktarnas tankar om hur våra kroppar ser ut spelar någon som helst roll? Det är rätt terapeutiskt faktiskt.




4 kommentarer:

  1. Förstår poängen och idag är det säkert avdramatiserat. Men jag hatar konsthistorien och är övertygad om att naket måleri uppkom för att alla var snuskhumrar, jag har svårt att föra vidare en tradition som bygger på att geniförklara massa slemmiga porrkonstnärer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan jag förstå. Krokin och modellmåleriet behöver ju dock inte ha något med det konstnärliga uttrycket att göra, utan enbart vara ett effektivt sätt att lära sig avbilda.

      Radera
    2. Fast man lär sig inte jättemycket mer genom att modellen inte har på sig kläder typ bh och trosor. Jag tycker nakenmodell är en billig genväg till att det ska se ut som riktig konst.

      Radera
    3. Men kom igen, du vet ju också att krokin inte syftar till att "se ut som riktig konst"! Krokin är ett sätt att lära sig teckna. Vad eleverna sen går vidare till att skapa för konst är upp till dem. Och jag anser inte att sexism och snusk i konsthistorien ska hindra oss från att ta makten över våra egna kroppar och hur vi definierar och ser på vår egen nakenhet. Dessutom så finns det visst poänger i att vara helt naken. Hur brösten rör sig, hur bröstvårtorna riktas i olika ställningar och hur skinkorna formas beroende på ställningen berättar något om kroppen och ställningen som är av värde för eleven.

      Radera