Jag pratade med min allra klokaste vän idag, och vi formulerade och satte ord på ett fenomen som det talas alldeles för lite om. Vi är duktiga inom de feministiska rörelserna på att prata om ojämställdheten inom heterosexuella relationer, i hela spektrat från obetalt hushållsarbete, föräldraledighet, tjatsex, misshandel, våldtäkter och mord. Vad vi sällan pratar om är ojämställdheten som finns redan på flört/hångel/dejt-stadiet.
Alla kvinnor som har heterosexuella erfarenheter är bekanta med det fenomen jag ska beskriva, men det politiseras alltför sällan. Vi blir nästan lite John Gray-inspirerade i vårt tänk kring katt- och råttaspelet mellan män och kvinnor, och tar i värsta fall den magknip den innebär för tjejer och kvinnor för en del av spänningen.
Såhär brukar dramaturgin se ut i fenomenets allra tydligaste fall:
Tjej och kille hånglar/ligger/stämmer dejt. Tjej är inte så intresserad, utan ser det hela som nån kul förströelse. Kanske en engångsgrej. Kille bestämmer sig för att försöka få tjej intresserad. Tjej tänker att "Ja ok då, det här kanske kan vara lite kul!" Här sker en vändpunkt i maktbalansen. När tjej sen gör ett move och tar initiativet till hångel/dejt/ligg så ger kille nobben. Det viktiga här är att han får massera sitt ego genom att förklara hur himla ledsen han är över att ha sårat henne!
Jag är alldeles övertygad om att få saker gör en heterosexuell man så tillfreds som när han på något vis erövrat en kvinna han velat ha men inte varit säker på att kunna få. Ja, detta gäller såklart omvänt också! Heterosexuella kvinnor vill också uppnå detta, att fånga den åtråvärda killen som bekräftar vårt egenvärde. För kvinnor är detta dock slutmålet, för det är vad vi alltid har lärt oss: Vårt egenvärde är beroende av att vi blir älskade av en man. För män funkar det inte riktigt så. Mäns slutmål är makten, ty så ser den patriarkala världens yttersta utpost ut. Därför uppstår extremt sårbara situationer när män och kvinnor flörtar/strular/dejtar. Kvinnor är nöjda och glada när vi känner att vi kan landa i att ett ömsesidigt intresse finns. Män ser en chans att nå en maktposition.
I fenomenet jag beskrivit ovan brukar starka känslor inte ha hunnit uppstå. Det inlärda beteendet hos kvinnor att få sitt egenvärde bekräftat genom en mans kärlek gäller ändå, eftersom kvinnor därmed är nöjda och glada över det de har, om det så bara är en ömsesidig flört. Kvinnor vilar gärna i den där relationen och låter den vara det den är. Eftersom män å andra sidan fostrats att eftersträva makt på kvinnors bekostnad och att nå en högre position än dem så är de inte lika nöjda i det läget.
Det enda som gör en heterosexuell man mer tillfredsställd än att erövra en kvinna han velat ha men inte varit säker på att kunna få är nämligen att få dumpa henne. Därför är flört/hångel/dejtläget mellan män och kvinnor så laddat och sårbart, och oh how det får mig att gilla kvinnor mer än män! Det här är ett fullgott skäl för alla kvinnor som känner det minsta lilla korn av lesbisk åtrå att i högsta möjliga mån välja bort heterosexuella kontakter. Män förtjänar dem i största allmänhet inte.
Kvar efter det här spelet står tjej och tänker om kille: "Vem fan tror du att du är?" Kärleksrelationer kan ta slut och övergå till vänskapsrelationer. Flört/hångel/dejtrelationen som avslutas med kille som masserar egot på tjejs bekostnad kan däremot svårligen bli till något bra, eftersom det de hade visade sig bygga på den här heterosexuella maktkampen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar