Händelserna kring flyktingarna som vägrade kliva av bussen i Grytan utanför Östersund debatteras friskt. Här och här är två texter som jag tycker ger en bra analys av situationen, som föga oväntat blåst liv i vardagsrasisternas seglivade retorik om att asylsökande enbart ska visa tacksamhet och inte ställa några som helst krav i det svenska samhället- oavsett hur torftig eller till och med hälsovådlig deras livssituation är.
David Lenanders blogginlägg, vilket är den andra texten jag länkade till, avslutas med dessa ord:
"Jag är inte uppväxt i ett land där det krävdes tacksamhet, jag är uppväxt i ett land där alla fick vara med och det landet är jag fast förvissad om att bidra till att återskapa."
Det är ord som passar bra när mantrat "vi måste ta hand om våra egna först" börjar rapas upp som på beställning. För mig är alla människor våra egna. Landsgränser är abstrakta påhitt och solidariteten gäller alla. I enlighet med de mänskliga rättigheterna, om en så vill. Uttalandena om "våra egna" indikerar att utbildning, jobb,välstånd och kanske platt-TV (det är oklart var gränsen går) för alla inom Sveriges gränser trumfar behovet av överlevnad från krigens fasor för sådana som fötts utanför dem. Om vi bortser från denna uppdelning i "vi" och "dom", så kan jag ändå se något sympatiskt i att "vi" trots allt- enligt denna definition- innefattar alla som fötts innanför landets gränser (troligtvis dock med föräldrar och kanske mor/farföräldrar som även de gjort det). Det är en relativt sett fin tanke att dessa personer åtminstone verkar värna om alla de anser vara svenskar.
Problemet är bara att jag är tämligen övertygad om att välviljan inte alls innefattar alla som uppfyller kriterierna om svenskhet hos de personer som tycker att "vi ska ta hand om våra egna först". För i dagens Sverige ska ingen egentligen "tas om hand". Är du så kallat studiesvag så ska du piskas att prestera bättre genom tidigare betyg. Är du sjuk så ska du rycka upp dig, ta en värktablett och arbeta. Är du arbetslös så är du ett misslyckat klantarsle. Är du lågavlönad så får du skylla dig själv som gjort ett dåligt karriärsval. Är du pensionär så får du finna dig i att leva i fattigdom livet ut, eftersom du inte längre bidrar till tillväxten. Är du så dum i huvudet att du bott i ett land i krig så har du överhuvudtaget inte här att göra. Så säger det politiska landskapet dit högervindarna fört oss, och så säger i synnerhet det parti som gärna upprepar mantrat om att "vi ska ta hand om våra egna först". Givetvis inte ordagrant, men i de budskap de sänder ut i partiprogram, valplattformar och motioner.
För att tillhöra "våra egna" ska du ha rätt kropp, rätt kön, rätt ålder, rätt inkomst, rätt sexuell orientering och vara bosatt på rätt plats i landet (läs: storstadsregionerna). Det vill säga: Du ska ska tillhöra den grupp som inte behöver "tas om hand", eftersom samhället har utformats för dig, och eftersom du givits all fördelar i det system som råder.
Om jag kunde nå ut till flyktingarna på bussen i Grytan så skulle jag säga dem detta: Jag beundrar er. Ni höjer era röster och visar på bristerna i Sveriges integrationspolitik. Ni visar att den inte alls är human, och att ni behöver få förutsättningar att komma in i samhället i det land dit ni kommit. Ni visar att ni inte är boskap som kan forslas vart som helst utan möjlighet att forma era liv som aktiva medborgare. Ni visar att ni är mänskliga och agerar just som vilka andra människor som helst hade gjort i er situation- trots att det har ett högt pris för er.
Jag upprepar: Alla är våra egna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar