Jag skulle vilja göra ett tillägg till veckans blogginlägg om selfies, för att renodla resonemanget en smula. Detta för att jag ser något väldigt negativt i feministisk kritik mot selfies som inte gör klart vilken kultur och vilken sorts bilder kritiken riktar sig mot. Att bara rikta kritiken mot selfies generellt är för mig lika okonstruktivt som obegripligt, och kan jämföras med att kritisera all förekomst av porträttfoton, filmer som innehåller levande människor, eller varför inte all världens självporträtt (valfri teknik)? Att helt enkelt rikta kritiken mot SELFIES, generellt, som om kritiken rör dem alla, oavsett i vilket syfte de tagits, innebär att kritiken riktas mot att vi tar självporträtt med mobilkameran. Där och då blir budskapet att vi per definition gör oss själva till objekt i och med den handlingen, oavsett vilket syfte vi har med bilden. Som om vi inte ägde rätten och möjligheten att definiera oss själva och ha en självbild där vi är subjekt bortom bekräftelsekulturen, bedömningskulturen, idealen och normerna. Som om det vore omöjligt.
Vi äger förstås den möjligheten och den rätten- även om vi har olika många och olika svåra hinder att övervinna för att nå dit. Vardagsrasismens, Lady Dahmers och Mondo Kanels blogginlägg där de kritiserar selfies är fortfarande lika relevanta och uppfriskande så länge vi läser dem som en kritik mot normsnygga selfies där vi använder självobjektifieringen och egoboosten som ett feministiskt vapen.
Att bara uttrycka kritiken som om den handlar om selfies rent generellt (vilket de kanske avser?), är att göra oss till slavar under utseendehetsen. Det är att säga att vi inte kan ta kontroll över vår kultur och förändra den, och att vi borde avstå från handlingen (självporträttet) eftersom det per definition visar upp ett ansikte, och ansikten deböms automatiskt utefter de rådande idealen. FUCK IDEALEN, inte symptomen, vill jag säga. Det är lättare sagt än gjort, men ett möjligt och effektivt vapen mot idealen borde väl vara att visa oss avporträtterade på helt andra sätt än vi oftast ser människor avporträtterade i media, reklam och filmer. Visa det icke normsnygga, det vardagsgglåmiga. Visa oss på bilder som helt uppenbart har tagits i helt andra ändamål än för att ytan ska bedömas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar