Vilken sorts värld röstar du för?

Jag anar hur den tidigare politiska depressionen (begreppet som Maria Sveland myntade i en debattartikel i DN 2012) bland progressivt och humanistiskt lagda personer i landet alltmer övergått i en förlamande uppgivenhet. Som om vi inför det stundande valet inte ens orkar aktivista längre, organisera oss, kampanja eller formulera egna visioner. Eller skådar jag bara in i min egen navel istället för att fila på min omvärldsanalys, nu igen? Jag tenderar att göra det ibland.

Det här ska inte bli ett av de där inläggen med internkritik mot vänsterrörelserna, feminismen eller antirasismen. Jag vill hellre skicka ut kärlek till er (oss) alla, för tro fan att vi är utmattade! Vi har sett rasismen, faktaresistensen och högerpopulismen vinna alltmer mark hur vi än försökt bekämpa dem i åratal nu. Se bara på den låga frekvensen av inlägg i denna blogg. Jag är trött, precis som alla andra. Jag är rent privat mitt uppe i den mest omvälvande transformering i hela mitt liv, så att formulera denna text kräver en kraftansträngning. Jag känner att jag måste, så att jag gjort en insats.

Jag delar, likt många andra, artiklar och inlägg om varför vi inte ska rösta på SD. Samma sorts information och argument som alltid, men som haft noll och ingen effekt förut och inte lär få det nu heller. Den insats jag orkar göra nu är därför att försöka formulera vilket sorts samhälle jag faktiskt VILL leva i.

Jag vill leva i en jämlik värld och tycker att devisen "av var och en efter förmåga åt var och en efter behov" är en utmärkt tankemodell för samhällsbygget. Jag vill att vi alla ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter och är övertygad om att detta måste manifesteras i en materiell utjämning av resurser och kapital. Jag vill att vi ska frigöra tid från förvärvsarbete till att skapa, dansa, älska, njuta, utvecklas och få vara de sociala flockdjur vi är. Jag vill ha ett samhälle där jag kan se min nästa i ögonen och veta att det är självklart att vi har samma rätt att bo på en plats i världen som är trygg, vilken det än må vara. Det är en av allas våra mänskliga rättigheter. Jag vill leva i en värld som välsignar min kärlek oavsett vilket kön min nästa partner kommer att ha. Jag vill att vi läker ilskan vi utan produktionsmedel vänder mot varandra, med ändlös solidaritet och att vi istället adresserar de som har makten och exploaterar oss. Jag vill att sådana maktförhållanden för alltid ska försvinna. Jag vill leva i en värld där ett kapitalistiskt och monetärt system tillhör det förgångna och där vår drivkaft är den att skapa välbefinnande för jorden och alla dess invånare istället för att konkurrera med varandra. Vi ska ha det bra, därför att vi förtjänar det bara i egenskap av levande individer. Inte för att vi är födda in i rätt land, i rätt familj, på rätt plats, med rätt kön eller har vassast armbågar. Jag vill leva i en värld där allas fysiska och psykiska hälsa är lika viktig och där vi har en okränkbar rätt att tillhandahålla jämlik vård. Jag vill leva i en värld där planetens överlevnad inte kan avgöras av intressen hos multinationella företag eller den rikaste procenten. Jag vill att strävan efter att i största möjliga mån minimera allt förtryck gentemot mänskliga och icke mänskliga djur ska vara en grundläggande, politisk strävan. Jag vill aldrig mer bli påmind om det system vi kallat patriarkatet, utom möjligtvis på ett museum. Jag vill mycket mer.

Jag vet inte hur allt detta ska förverkligas, men jag har rätt till drömmar och visioner i en tid då sådana dränks i rädsla och fokus på vad vi till varje pris vill undvika. Sist men inte minst vill jag leva i en värld där drömmar och visioner om något större, bättre och ur alla perspektiv hållbart aldrig benämns som extremism. Jag vill se cynismen ge vilka för rätten att drömma om en bättre värld.

Angående samtyckesappen

Ok, så det har alltså lanserats en samtyckesapp lagom till att lagförändringen träder i kraft.

Så. många. frågor. Så många handflator mot pannan. Vi tänker oss följande scenario: Det hettar till och vankas sex. Vi säger heterosex, för enkelhetens skull.

Dude : "Vänta lite, jag tänkte att du kunde signera i appen först!" *langar fram mobilen*
Jag: "Vadå för app?"
Dude: "Ja alltså, samtyckesappen..."
Jag: "Nej men det är lugnt, jag är på!"
Dude: "Men jo jag vill helst att du signerar i appen!"
Jag: "Fast det borde väl inte spela någon roll om jag gör det eller inte eftersom jag talar om för dig nu att jag vill? Är du orolig för nåt?"
Dude: "Ja alltså, jag vill vara säker på att du inte är en sån tjej som kommer att anklaga mig för nåt sen typ..."
Jag: "Men vad skulle jag ha för skäl alls att göra det så länge du respekterar mig och inte går över mina gränser?"
Dude: "Jo, nä det har du väl inte men det skulle liksom kännas tryggare..."
Jag: "Du menar att det skulle kännas tryggare för dig? Men du tänker alltså att om jag samtycker i appen nu så kan du sedan uppvisa i efterhand att jag samtyckt OM jag skulle få för mig att polisanmäla dig för övergrepp?"
Dude: "Ja...."
Jag: "Hmmm, men tänk om jag signerar och kommer på en minut senare att jag inte vill, eller om du då tänker att det är safe att gå över mina gränser, eller att du kan göra vad fan du vill eftersom jag ju sagt ja till sex och att du kan använda det för att motbevisa mig i mina anklagelser... Det känns ju lite som att du inte vill att jag skriver under för att JAG har något att vinna på det, utan för att DU skulle kunna vinna på det...? Om du inte har något att vara orolig för så borde du inte vilja att jag skriver under i någon app, eller? Du förresten, medan jag formulerade dessa tankar så upptäckte jag att här är snustorrt och att jag hellre drar hem till mig och städar toan, betalar räkningar eller äter upp brödet som gick ut i förrgår som är det enda jag har i skafferiet, än ligger med dig. Hejdå!"

Samtyckesapp= En uppfinning till 100% för förövare och 0% för offer. Samt den största turn-off-faktorn sedan Björn Ranelids bidrag i melodifestivalen.