Samtycke vid sexköp?

Apropå prostitutionslobbyns framflyttade positioner, och förra veckans gästpostare på instagramkontot @kvinnohat, som talade sig varm för sitt jobb som sexarbetare. Jag är inte färdig i mina resonemang än, så jag formulerar ett gäng frågor, och så får den som vill påvisa några tankevurpor hojta till. Ok?

Jag undrar: Går det att försäkra sig om samtycke vid en sexakt där den ena parten får betalt av den andre? Är det ens möjligt? Är det möjligt att en person blir sexuellt attraherad av en annan person först när denne erbjuder hen betalt för akten? För om inte: Om två personer är attraherade av varandra och har sex på lika villkor, där ingen gör det för att den behöver pengar, då borde väl inte heller några pengar utbytas? Om det är så att en person blir upphetsad av att sälja sexuella tjänster så borde väl detta i så fall ske som ett rollspel ihop med den hen vill ha sex med, och inte som ett faktiskt utbyte av pengar (back to samtyckesfrågan)? För om sexet sker på lika villkor mellan två upphetsade personer så borde det bli rätt oklart vem som ska ha betalt och vem ska ska betala, eller? Eller kan sexet som säljs bli till något helt väsenskilt från sexet en har med någon en är attraherad av? Men i så fall hamnar jag vid samtyckesfrågan igen. Hur ska vi kunna driva frågan vikten vid att sex och samtycke ALLTID hör ihop om vi samtidigt anser att det är helt ok att köpa sex- eftersom somliga säljare säger sig må bra av det? Hur ska köparna veta om den de betalar är en av de (olika källor ger mig en siffra på 5%) som faktiskt vill sälja sex, och inte gör det för att hen måste? Återigen: Om samtycke finns- varför sker då ett köp?

Jag har läst, jag har lyssnat, och jag instämmer helt i att sexarbetare hörs för lite i debatten. Jag kan bara inte låta bli att tänka att berättelserna om de lyckliga sexarbetarna visar på de allra värsta sidorna av den liberala identitetspolitiken. Vi feminister och socialister som baserat på kunskaper och analys påvisar sexindustrins patriarkala och klassmässiga strukturer ombeds att hålla käften- om vi inte själva är sexarbetare och därmed har tolkningsföreträde. Frågan vrids till att handla om att somliga visst trivs med att sälja sex, att det för dem är som vilket annat jobb som helst, och att ingen ska omyndigförklara dem genom att kalla dem förtryckta. Nej, jag tänker inte göra det. Men jag skulle gärna vilja ha svar på ovanstående frågor.

Jag skulle också vilja att vi riktade lite fokus mot torskarna, och vad som driver dem till att köpa sex. Den frågan ställer jag mig när kommentarerna strömmar in som applåderar det fria valet att få sälja sex utan att bli stigmatiserad eller dömd. Såklart att sexarbetare ska slippa det, men är det verkligen det mest relevanta fokus vi kan finna när vi pratar om prostitution? Vart tog det faktum vägen att nästa alla som köper sex är män? Vad hände med vår avsky mot människohandel? Vad hände med analysen av våldtäktskulturen och den patriarkala idén om rätten till andras kroppar? Vad hände med klassperspektivet?

Hur kan en så förbannat uppenbart förtryckande och patriarkal industri ha kommit att- i vissa delar av den feministiska rörelsen- handla om en fråga om fria val? Det känns bara som en väldigt privilegierad position att kunna driva frågan om att slippa stigmat (om detta nu är en största problem), inom ett yrke som ödelägger så många liv. Nej, jag har inte tolkningsföreträde, men någon gång måste det fanimig trumfas av solidaritet.

Edit: Hur påverkas den stora, lidande majoriteten i sexindustrin när några få liberala förespråkare med makten och förmågan att uttrycka sig i offentliga forum gör reklam för yrket? Vad sker med efterfrågan på trafficking? Vad händer med den feministiska kampen om vi vänder alla desperata personer som tvingas sälja sex ryggen av rädsla för att vår empati ska ses som stigmatiserande? Jag har svårt att se något mer osolidariskt i den feministiska kampens namn.