Några ord till alla blå hjärtan därute

Högern har verkligen en fascinerande logik gällande "tiggarfrågan". Ifall någon undrar, så går det att urskilja en skarp skiljelinje rent ideologiskt gällande hur vänstern kontra högern ser på tiggeri:

Vänstern tycker inte att det är nåt bra att folk tigger. Vi skulle vilja uppnå en jämlik värld där ingen är fattig. Vi tycker inte att någon ska behöva tvingas till att tigga.

Högern tycker inte heller att det är nåt bra att folk tigger. De tycker att tiggare stör stadsbilden, och de ser det som ovärdigt att folk ber dem om pengar och stör dem i deras vandring in och ut affärerna där de väljer att handla.

Senast idag möttes jag av den fantastiska slutsatsen från höger att jag som vänster vill ha folk som tigger på gatorna, eftersom jag inte tycker att det är någon bra idé att förbjuda tiggeri. Är det inte fascinerande? I denna högerhjärna fanns det alltså inget annat sätt att råda bot på problemet än ett förbud.

Jag undrar i mitt stilla sinne: Vad tror ni händer om EU-migranterna förbjuds att tigga? Tror ni att de över en natt förvandlas till superentreprenörer tack vare detta fina "incitament", och på Löwengripskt manér börjar dra in feta stålars på modebloggar, föreläsningsturnéer, självhjälpsböcker och dylikt? Ja, jag tycker precis som ni att det krävs politiska styrmedel, och påtryckningar för att få stopp på förtrycket av romer i bland annat Rumänien. Det är bara det att utan bidragen (i snitt åttio kronor om dagen) som privatpersoner skänkt till EU-migranter så hade människor svultit eller frusit ihjäl den gångna vintern. Umeå kommun, för att exemplifiera med min hemstad, ägnade nämligen hela hösten vintern åt att tjafsa om hur de skulle hantera "tiggarfrågan". Allt medan medborgare slog larm och upprördes över de sjunkande temperaturerna, oroades över gamla, gravida och sjuka, och till sist hittade egna, solidariska lösningar åt sina tiggande medmänniskor. Detta i ett Umeå som samtidigt var Europas kulturhuvudstad, och där näringslivet bland annat bjöds in till en VIP-fest med en nota på 1,8 miljoner för att fira detta.

Det mest hårresande argumentet för att förbjuda tiggeri i Sverige är att "det är ovärdigt att tigga". Really? Ovärdigt, precis som att ligga döende i Aids, bära kateter, vara så hungrig att en äter sopor eller få diarré och skita ner sig offentligt? Jamen shit Sherlock, låt oss förbjuda allt som är ovärdigt! Problem solved. Eller?

Låt oss testa ett tankeexperiment: Om vi förbjuder EU-migranter (för det är ju dem och inte hemlösa svenskar ni stör er på) att tigga, och istället engagerar blonda, nyduschade och emblemförsedda svenskar att gå runt med insamlingsbössor åt dem, skulle det kännas bättre då? Så kunde dessa (var sjutton vi nu ska hitta dem) överlämna pengarna i tältlägren vid dagens slut? Då slipper ni se halta och lytta personer med dåliga tänder och trasiga kläder. Den tjusiga stadsbilden förblir intakt. För ni har aldrig andats ett ord om att ni vill förbjuda Röda Korset, Rädda Barnen eller Individuell Människohjälp, eller hur? Det lättar kanske till och med medelklass-samvetet att då och då skänka en slant till dem?

Tips från coachen: Fokusera på den 1% av världens befolkning som äger hälften av dess tillgångar istället. Det system som gör denna snedfördelning möjlig skördar oerhörda mängder liv varje dag. Jag vet att ni gillar den fria marknaden, men de där tiggarna som ni finner så obehagliga befinner sig i sin desperata situation till följd av den. Jag fattar att symptomen på det dysfunktionella systemet skaver, men människor kommer aldrig att sluta vara fattiga för att ni förbjuder dem att vara det. Fattigdomen kommer att kvarstå så länge det kapitalistiska systemet gör det.