Bara bröst, en evig följetong.

Förra veckan fick jag läsa om en extremt cool och modig fjortonåring i GP. Hen hade velat bada utan överdel på Valhallabadet i Göteborg, men blivit avhyst från platsen då personalen könade hen som kvinna. De hänvisade till deras regler, som säger att män ska ha badbyxor och kvinnor bikini eller baddräkt. De motiverade dessa regler med att de är för allas trygghet och trivsel. Själv undrar jag i mitt stilla sinne hur trygg de tror att en fjortonåring- alltså en minderårig- känner sig då hen får veta att hens bröst är sexuella objekt som måste skylas för den manliga blicken.

Inte nog med detta: I kölvattnet efter artikeln följde ett par debattartiklar som förlöjligade kvinnors och personer som könas som kvinnors kamp för lika rättigheter gällande klädsel i forum som SVT Debatt och Nyheter 24. De hade rubriker  som "Bara bröst är inte jämställdhet" och "Bara bröst är trams". Författarna verkade inte ett dugg bekymrade av det faktum att debatten nu blossar upp till följd av att en FJORTONÅRING hävdat sin rätt. De verkade totalt ignoranta i fråga om transperspektivet i dessa frågor, och den senare antog totalt felaktigt av vi aktivister vill efterhärma en manlig norm och att detta skulle vara motivet bakom vår aktivism.

Jag skulle vilja sammanfatta varför detta är en viktig politisk kamp nedan:

Bland oss aktivister finns personer som attraheras av personer som läses som kvinnor, andra som attraheras av personer som läses som män, och ytterligare andra för vilka kön är ovidkommande gällande vilka vi attraheras av. De av oss som attraheras av personer som läses som kvinnor ser deras bröst i duscharna och i omklädningsrummet. Ibland tänker vi att "Oh, vad fin/vacker/sexig h*n är. De av oss som attraheras av personer som läses som män kan tänka detsamma om deras nakna bringor ute i simhallen. Vi behåller dock de tankarna för oss själva, för det gör de personer som har blivit fostrade som kvinnor. Vi stirrar inte, tafsar inte och fäller inga kommentarer om andras blottade överkroppar. Vi betraktar dem inte som tillgängliga för oss bara för at de är just blottade.

Varför ses det inte som självklart att heterosexuella män ska behandla oss med samma respekt ute i simhallen? Varför ska vi anpassa oss efter kulturen som fostrat dem att ta sig rätten att objektifiera oss och gå över våra gränser? Varför ställer vi inte krav på att förändra den kulturen? Varför blir inte alla män förbannade över att betraktas som oförmögna att hantera sin sexualitet och respektera andras integritet?

Könsbundna klädeskrav i våra simhallar innebär diskriminering mot ciskvinnor och transpersoner (vilka felkönas av personalen), samt ett upprätthållande av heteronormen och våldtäktskulturen. Därför är bara bröst en viktig feministisk fråga.

Joggingtur

Nä, om en skulle ta sig lite sånt där härligt, manligt handlingsutrymme och ge sig ut och springa i höstsolen?