Vad skrev jag då som var så väldigt provocerande? Påstod jag att män är av naturen onda? Ville jag kastrera dem alla? Propagerade jag för att alla pojkfoster bör aborteras? Nix, inget av detta. Jag skrev helt enkelt en lista över kända svenska mördare och våldtäktsmän, och tog fasta på det faktum att samtliga brottslingar i dessa exempel är just män. Mina exempel illustrerades med uteblivna reaktioner på denna faktor från män som förfasats över fallen. Jag drog sedan paralleller till det faktum att många är desto snabbare på att dra slutsatser utifrån grupptillhörighet när en man av utländsk härkomst begår liknande brott.
Det som roar mig allra mest med de kränkta reaktionerna är det faktum att jag inte yttrade en enda åsikt i min text. Det retoriska knep jag tog till handlade uteslutande om att läsarna själva fick dra slutsatsen att det är såhär vi är vana vid att det ser ut: Oavsett om mördarna eller sexualbrottslingarna heter Mattias, Niklas, Anders, Helge, John, Andreas, Tony eller Muhammed så är de nästan alltid män. Utöver denna slutsats så drog många män ytterligare en; Den att jag som skrivit texten därmed hatar män, drar dem alla över en kam och skuldbelägger dem som grupp- för något en klick individer gör. Dessa män tyckte vidare att det är fel att dra slutsatser om en hel grupp, när vi alla är individer.
Jag har ofta tänkt att oförmågan att skilja på individ och struktur är en av de allra största faktorerna till varför så många sociala problem i vårt samhälle aldrig når en lösning, men så är det också väldigt impopulärt att prata om strukturer i nyliberalismens tidevarv. Jag har också skrivit tidigare om att män är den enda grupp vi inte får problematisera på strukturell nivå. De här hätska reaktionerna och anklaganden om "generalisering" uppstår givetvis _enbart_ när vi tittar på gruppen mäns våldsutövande. Det går alldeles utmärkt att kika på män så länge vi pratar om gruppens överrepresentation vad gäller självmord och hjärtinfarkter, eller om vi pratar om pojkars överrepresentation bland dem som ut grundskolan utan självständiga betyg. Det går också utmärkt att prata om psykisk ohälsa bland transpersoner, utmattningssymptom bland kvinnor, ätstörningar bland flickor eller hederskultur bland vissa etniska grupper. När jag så skriver om män och våld så tar det däremot hus i helvete. Hur kritikerna har tänkt att vi ska få bukt med problem som är statistiskt överrepresenterade inom vissa grupper om vi inte får benämna dem framgår inte. Om de även anser att BRÅ är generaliserande i sin brottsstatistik framgår inte heller.
Snälla, kränkta män som förargades över mitt förra blogginlägg: Att hänvisa till strukturer eller statistik är INTE detsamma som att generalisera! Min käre bror googlade efter mitt inlägg fram nedanstående siffror, hämtade från BRÅ's hemsida (noll kränkta kommentarer på hans inlägg om detta. Han är ju man, och därmed inte "extremfeminist").
Åren 2005-2012:
Misshandel: 86% män
Hot: 89% män
Personrån: 95% män
Sexualbrott: 92% män (som jag skrev i mitt förra inlägg så är 98% av de som anmäls för våldtäkt män)
Hot: 89% män
Personrån: 95% män
Sexualbrott: 92% män (som jag skrev i mitt förra inlägg så är 98% av de som anmäls för våldtäkt män)
http://www.bra.se/…/2014_Garningspersoners_kon_och_alder.pdf
Åren 1990-2010:
Dödligt våld: 90% män (med undantag för om offret är ett barn då kvinnor står för 30%).
Dödligt våld: 90% män (med undantag för om offret är ett barn då kvinnor står för 30%).
Det tycks vara rimligt att påstå att män står för omkring 90% av allt våld.
Någon enstaka procent av alla män som är födda i Sverige anmäls någon gång i sitt liv för våldtäkt. Bland män som är födda någon annanstans finns det ett antal länder som utmärker sig, då de anmälda männen som är födda där uppgår till omkring två procent. Vi kan absolut prata om vad som ligger till grund för den där procentenheten som skiljer, men är det inte i ärlighetens namn mer relevant att prata om att nästan samtliga förövare- oavsett etnisk bakgrund- är män? Det är min fasta övertygelse som feminist att denna förkrossande överrepresentation inte är av naturen given, utan skapad av de destruktiva maskulinitetsidealen. Dessa kan förändras. Är det inte mer konstruktivt att tro att män _som grupp_ kan bättre än såhär, och lyfta frågan, än att lägga locket på och kalla det "generalisering" när statistiken påvisas?
Så. Nu är jag uttömd på all pedagogisk förmåga till sista droppen. Snälla, läs på om skillnaden mellan struktur och individ innan ni går bananas. God kväll!
Statistik är intressant!
SvaraRaderaOm man vill beskriva hur män är så bör man givetvis ta hänsyn till hur en majoritet av männen fungerar. För några år sedan så letade jag i samma källor som du har gjort. Jag kom fram till att ungefär 0,5 promille av alla vuxna män, slår en kvinna för första gången varje år. Knappt hälften av av alla offer var tidigare dömda medan nästan 70% av alla förövare var tidigare dömda. En av de undersökningar du hänvisar till säger att 60% av gärningsmännen är arbetslösa, eller förtidspensionerade. Dessutom får 83% av de som utövat dödligt våld en psykiatrisk diagnos. Trots detta så finns det faktiskt dom som tror att det är något fel på hur män uppfostras. Att det finns något skadligt maskulinitesideal - trots att 1999 män av 2000 inte slår någon kvinna varje år. Det finns dom som tycker att vi ska förändra alla 2000 trots att social utslagning har ett mycket högre förklaringsvärde än kön.
http://vardagsrasismen.nu/2015/06/25/alla-kanner-en-valdtaktsman-alla/
RaderaLäs detta. Det är SÅ jävla mycket fel på hur män uppfostras, och det finns ett så jävla dåligt maskulinitetsideal. Maskulinitet suger. Bort med det. Bort med resonemang som dina.
Fenomenalt bra skrivet!
SvaraRaderaSocialpsykologin beskriver en av de starkaste inflytelsemekanismerna som "Social Evidence" eller "Socialt Bevis". Detta uppmärksammar att människor i regel tar efter andra ur den grupp de identifierar sig som, även om beteendet samtidigt beskrivs som fel.
SvaraRaderaEtt par exempel på detta... I en kampanj mot ungdomsfylla förekom affischer med "ungdomar dricker mera" med tillhörande statistik. Effekten av detta blev större drickande, alltså motsatt önskad effekt av kampanjen. Ungdomarna tog nämligen efter statistisken som socialt bevis för hur ungdomar är och hur de skall vara. I en annan kampanj för att få personer i ett bostadsområde att sänka sin elförbrukning så postades bostadsområdets medelvärde i elskåpen hemma hos privatpersoner så att de kunde jämföra sig. Effekten blev att högförbrukare minskade sin förbrukning medan lågförbrukare ökade. Endast genom att känna till den statistiska siffran påverkades alltså personer att förändra sin förbrukning. Tyvärr återgick högförbrukarna efter en stund till sin tidigare förbrukning medan lågförbrukare inte gjorde det. Den statistiska siffran fick alltså bostadsområdet att öka sin elförbrukning över lag.
En social kampanj bör inte förvänta sig att människor är mer än människor och den som är statistiskt skolad bör känna till vilken effekt referens till statistik har. De bör veta att den statistiska konstruktionen i sig är en mattematisk beräkning på kategorier som statistiskern konstruerat. Jag har som samhällsvetare 2015 uppmanat kollega efter kollega, bedjande, att sluta göra fältet "kön" med kryssruta för "kvinna" och "man" och istället göra fältet öppet. På samma vis önskade jag personer sluta prata om statistiskt kön som om det vore två personer (Adam och Eva) och förstå att statistik spridd till ej-statistiskt-skolade faktiskt är en del av genussystemet. Statistiskt kön blir en del av de sociala och kulturella ideal, förväntningar med mera som personer som identifierar sig som kön tar efter. Statistiken för mattematiskt över effekter av roller och stereotyper till nya könsideal och blir en essentiell beskrivning av kön vilket förstärker strukturer ytterligare... precis som tidigare idéer om "biologiskt" kön gjorde.
I fallet skolskjutningar är det första vi kan notera att ja, det är uteslutande pojkar. 2/3 av dessa blivit mobbade, inte ovanligt av mer dominanta eller traditionellt maskulina pojkar, och blivit bemötta om åsikter om pojkar från vuxenvärlden ("pojkar är pojkar", mobbing = pojklek etc). De är produkter av destruktiva maskulinitetsidealen, men ofta som straff för att inte leva upp till dem snarare än att göra det.
Ergo; när vi pratar om struktur är konstruktionen "män som grupp" en del av orsaken, så även då synen på kön som grupper används för att konstruera statistiskt kön som sedan överförs till kön då statistiska resultat återpresenteras. Statistik är inte oskyldigt eller neutralt. Det är en social konstruktion med sociala effekter.